Den har kommit tillbaka. Den där totala känslan av att allt är meningslöst. Jag har stoppat i mig 2 Atarax för att dämpa ångesten så jag kan hämta Jr på dagis.

Varför ska jag vara svart igen? Jag vill inte gå runt i mörkret igen. Jag vill känna glädje. Jag vill vara glad över att det snart är jul. Nu känns ingenting roligt. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, och att tänka på det gör allt bara ännu jobbigare. Ska jag alltid plågas av mörkret? Ska jag alltid behöva ha ångest? Jag vill vara lycklig och glad. Jag vill inte ha plågsamma tankar och dödslängtan. Trodde att jag hade kvar ett uttag på medicinen, men det hade jag inte. Jag får ångest av tanken på att ringa psyk och säga "hej nu har jag fallit tillbaka". Men jag vet att jag måste om detta inte går över.

Har en stor klump i magen som är full av tårar. Håller emot det. Ska försöka att inte visa något. Sr har tenta imorgon, & på kvällen kommer föräldrar, syskon & barn på besök i några dagar. Jävligt lyckat att jag just nu måste må så här.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Rataxes säger adjö & tackar för den här tiden!   So long, suckers! ...

Äntligen fått Jr i säng! Jag kom hem från träningen 18:30, & det var mer eller mindre kaos här hemma. Så istället för att i lugn & ro laga middag till mej själv & njuta av att Sr skötte läggningen... fick jag göra allt själv. Sr gick & sov. Nu är jag...

Ska jag gifta mej ska det vara med en naprapat! Tänk vad underbart att leva med nån som verkligen hittar triggerpunkterna med en gång! Ooolala! ...

CSN har äntligen fått fingrarna ur arslet & gett mej mina efterlängtade penningar. Detta firades med en heldag på stan med A! Fick lära mej att rumpmasar INTE är homosexuella... utan nåt jävla band från typ Hedemora. Herregud, man får väl räkna med ...