Den har kommit tillbaka. Den där totala känslan av att allt är meningslöst. Jag har stoppat i mig 2 Atarax för att dämpa ångesten så jag kan hämta Jr på dagis.

Varför ska jag vara svart igen? Jag vill inte gå runt i mörkret igen. Jag vill känna glädje. Jag vill vara glad över att det snart är jul. Nu känns ingenting roligt. Jag vet inte vad jag vill med mitt liv, och att tänka på det gör allt bara ännu jobbigare. Ska jag alltid plågas av mörkret? Ska jag alltid behöva ha ångest? Jag vill vara lycklig och glad. Jag vill inte ha plågsamma tankar och dödslängtan. Trodde att jag hade kvar ett uttag på medicinen, men det hade jag inte. Jag får ångest av tanken på att ringa psyk och säga "hej nu har jag fallit tillbaka". Men jag vet att jag måste om detta inte går över.

Har en stor klump i magen som är full av tårar. Håller emot det. Ska försöka att inte visa något. Sr har tenta imorgon, & på kvällen kommer föräldrar, syskon & barn på besök i några dagar. Jävligt lyckat att jag just nu måste må så här.